måndag, februari 26, 2007
Blää!
Har satt mig ner framför datorn flera gånger idag och försökt få till ett blogginlägg men varenda gång har det slutat med att jag raderat och stängt ner istället. Har nämligen ingenting positivt att skriva överhuvudtaget. Mår dåligt, tycker det är fruktansvärt att vara tillbaks på jobbet igen och vill bara åka hem och krypa ner under täcket.

Nåja, nu är det sagt i alla fall så då vet ni. Hoppas ni har det betydligt bättre!

Etiketter: ,

 
Nedtecknat 15:14 Detta inlägg ¤


14 har kommenterat inlägget:


  • på måndag, februari 26, 2007 4:25:00 em, Anonymous Anonym

    Känner igen känslan. Tyvärr!
    Sköt om dig.

     

  • på måndag, februari 26, 2007 6:55:00 em, Anonymous Anonym

    Å, så där vet jag att jag kommer känna när jag börjar igen. Det här är första riktiga lovdagen och jag har redan ångest över att skolan ska börja snart igen och jag ska inte ha hunnit göra nåt av det jag skulle behöva göra. Pust!

     

  • på måndag, februari 26, 2007 8:01:00 em, Blogger Unknown

    Usch busch. Många jobbiga inlägg nu från din sida. Behövs det mer kramar eller hur e de fatt? *kram kram kram kram*

     

  • på måndag, februari 26, 2007 8:34:00 em, Anonymous Anonym

    Stackars dig.. vissa dagar är bara bläää.. men de får inte bli för många för då orkar man inte:-(

    Gå till frisören eller massören eller unna dig lite nya kläder eller smink! Det brukar hjälpa. Just because you're worth it! Kom ihåg det!
    Kram

     

  • på måndag, februari 26, 2007 9:00:00 em, Blogger Aradil

    Risken finns: Det är väl baksidan med loven. Fast jag vill ändå inte byta bort dem för det är rätt trevligt att ha ledigt med jämna mellanrum :)
    Ditt inlägg idag fick mig i alla fall att dra på smilbanden ;D
    Tack, jag ska försöka :)

    MrsPitepalt: Du får försöka leva i nuet så att du verkligen njuter av ledigheten. Jag brukar försöka förtränga att det finns en vardag efter lovet. Det blir ju visserligen en chock när det sätter igång igen, men det får man väl ta ;)
    Ha ett skönt lov!

    Artur: Ibland är man inte så rolig, men det brukar vända så småningom tack och lov! Tack för alla kramarna, nu kan jag då inte klaga på att jag får för få sådana :)
    *Kramar tillbaks*

    Mie*: Jag håller tummarna att det vänder snart. Måndagen är ju avklarad nu och då brukar det börja gå lite lättare :)
    Hehe, ska höra vad mannen tycker om det förslaget ;)
    Kramar

     

  • på måndag, februari 26, 2007 9:29:00 em, Anonymous Anonym

    Blogg-stopp verkar gå runt, har till slut lyckats få in ett inlägg...hehe... Ledigheten var alldeldes för kort, men bara måndagen är över så brukar det flyta på. Rätt va de är så e det fredag eftermiddag.

     

  • på måndag, februari 26, 2007 11:10:00 em, Blogger Aradil

    Allie: Måndagen är värst och som du säger, tiden går ju väldigt snabbt - även på vardagarna :)

     

  • på måndag, februari 26, 2007 11:15:00 em, Blogger Hannele på Hisingen

    Låter inget vidare, kram

     

  • på tisdag, februari 27, 2007 12:31:00 fm, Blogger Aradil

    Hannele: Nej, men det är väl dessa upp- och nergångar som kallas livet...
    Kramar

     

  • på tisdag, februari 27, 2007 1:16:00 fm, Anonymous Anonym

    efter regn kommer solsken
    det finns hopp -
    det finns en morgondag

    kram/sparks

     

  • på tisdag, februari 27, 2007 3:27:00 fm, Blogger niffin

    Det finns en gammal talskiva från 60-talet tror jag, en monolog där en karl funderar: (ur minnet) man lever sitt liv, dagarna går & så börjar det ta emot & allt är svart & sen..ja, då vill man ge opp!! ...Men då .. - då kommer det en liten röst som säger "ge inte opp"! - Och då gör man inte det! Och dagarna går & man mår bra, men sen börjar det ta emot igen & man vill ge opp. Men: - då kommer det en liten röst-

    Hoppas du hör den lilla rösten! :)
    *kramar*

     

  • på tisdag, februari 27, 2007 11:07:00 fm, Blogger Aradil

    Sparks: Det gör väl det :)
    Kramar

    Soul_bird: Precis så är det ju! *lyssnar med flaxande öron*
    Kram

     

  • på tisdag, februari 27, 2007 12:08:00 em, Anonymous Anonym

    usch ja sådär kan det kännas ibland, krya på dej *kramar*

     

  • på tisdag, februari 27, 2007 6:03:00 em, Blogger Aradil

    MissTaken: Tack Missy. Jo, det gör det ibland och jag vet ju att det går över fast lika fullt är det trist.
    Kramar

     
Skicka en kommentar ~ Till startsidan