Jag har drabbats av posteuforisk depression. Efter en intensiv vecka då adrenalinet pumpat och de positiva händelserna avlöst varandra börjar jag nu landa och inser att den grå vardagen är tillbaka.

Har ägnat förmiddagen åt att titta på en DVD som jag fått av en av mina elever med inspelningar från två av våra tidigare uppsättningar. Nostalgi på hög nivå med andra ord, men också spännande att se hur mycket eleverna faktiskt har utvecklats på ganska kort tid.

Snart är det dags att åka iväg och sjunga lite barock. Vi håller på att öva in Dido & Aeneas av Purcell och det är ju så himla vacker musik! Tror faktiskt vi har premiär ganska snart. Har missat några repetitioner så jag fick en smärre chock när jag insåg att det snart var dags. Nåja, jag har sjungit detta förut så det ska nog gå bra.


Andra bloggar om: musik, dido & aeneas, purcell, körsång, sång, framsteg, utveckling

Etiketter: jobb, körsång, musik, sång