Satt uppe sent och kollade på den tredje filmen jag hyrt.

A History Of Violence med Viggo Mortensen och Maria Bello i huvudrollerna.
Tom (Mortensen) lever ett lyckligt framiljeliv med sin fru (Bello) och två barn. Plötsligt en dag skjuter han, i självförsvar, ihjäl två skurkar och hyllas efter det som hjälte i det lilla samhället. Det uppstår också en viss mediacirkus kring honom och det drar till sig hotfulla främlingar som påstår att Tom inte är den han utger sig för att vara. Har de tagit miste, eller är Toms liv en lögn?

En väldigt sevärd thriller som jag absolut rekommenderar. Tvekar mellan en fyra och en femma, så det får bli:
4½ popcorn


Andra bloggar om: film, a history of violence

Etiketter: film, recensioner

Jag och mannen brukar ju försöka göra oss till lite med god mat och gemenskap på lördagarna. Nu när jag är ensam gör jag så gott jag kan på egen hand. Potatissallad och marinerad kycklingfilé var riktigt mumsigt!

Ägnar mig också åt ett litet filmrally ikväll. Har hittills sett:

American Dreamz med Hugh Grant och Mandy Moore i huvudrollerna.
Många vill bli stjärna, men ingen vill så mycket som Sally (Moore). Hon charmar målmedvetet såväl den självupptagne programledaren (Grant) som det amerikanska folket när hon deltar i den American Idol-liknande reality-tv-serien: American Dreamz. Amerikas president och en terrororganisation från mellanöstern blandas också in i mixen.
2 popcorn


Just Like Heaven med Reese Witherspoon och Mark Ruffalo i huvudrollerna.
Jeff (Ruffalo) hyr en lägenhet och på köpet kommer en oväntad och oönskad inneboende, Elizabeth (Witherspoon), som bara han kan se. Jeff är övertygad om att hon är död medan Elizabeth tror att hon fortfarande lever. Medan de letar efter sanningen uppstår även en viss kemi mellan de båda.
4 popcorn


Nu väntar kvällens Viggo-dos: A History Of Violence.


Andra bloggar om: film, just like heaven, american dreamz, a history of violence

Etiketter: film, lördagsmys, recensioner

Ännu en recension från helgens filmrally...

Steve (John Goodman) är på väg till Marilyn Hotchkiss Ballroom Dancing & Charm School när han råkar ut för en bilolycka. Det är den femte dagen den femte månaden det femte året på det nya millenniet och för 40 år sedan lovade han och Lisa varandra att de just denna dag, oavsett vad som hänt, skulle träffas där. Bilolyckan kommer emellan och istället ber han den förbipassernade Frank (Robert Carlyle) att åka och träffa hans ungdomskärlek. Detta kommer att få stor betydelse för Frank som själv genomgår en jobbig fas i sitt liv.

Filmen pendlar mellan tre olika händelseförlopp: hur Steve och Lisa träffades för 40 år sedan, bilolyckan och vad som egentligen hände mellan Frank och Steve samt Franks liv efter bilolyckan och besöket på Marilyn Hotchkiss Ballroom Dancing & Charm School. Just detta tycker jag är filmens största svaghet, jag har nämligen aldrig varit särskilt förtjust i brutna tidslinjer. Annars är det en varm och mysig feel good-film att krypa upp i soffan framför - gärna tillsammans med en kopp nybryggt te.

Betyget blir: 3 popcorn.






Andra bloggar om: film, recensioner, marilyn hotchkiss ballroom dancing & charm school, john goodman, robert carlyle

Etiketter: film, recensioner

Lägger in en filmrecension för att flytta ner de gapande tomma You Tube-inlägget en bit.
Det ser ju så himla fult ut!

Helen (Kate Hudson) lever det typiska sex-and-the-city-livet när hon plötsligt får vårdnaden om sina systerbarn. Tyvärr går den nya rollen som trebarnsmor dåligt ihop med jobbet på en av New Yorks hetaste modellagenturer och nattsuddandet som hon ägnat sig åt tidigare. Hon tvingas snart välja mellan sina nya älsklingar och sitt gamla jet-set liv.

Upplägget påminner lite om Jersey Girl som jag sett ett par gånger och kanske är det därför som det mesta känns så välbekant. En film man mår bra av och väl värd att fördriva en kväll med!

Betyget blir: 3 popcorn.






Andra bloggar om: film, recension, helens små underverk, kate hudson

Etiketter: film, recensioner

Marilyns (Andie MacDowell) son har nyligen omkommit i en MC-olycka och Rias (Olivia Williams) man har lämnat henne för en annan kvinna. Under en sommar byter de hus med varandra; den amerikanska Marilyn åker till Dublin och Ria åker till USA. De byter inte bara hus utan även vardag och upptäcker också nya sidor hos sig själva.

Filmen är baserad på en bok av Maeve Binchy, en bok som jag inte läst ska väl tilläggas. Har av kommentarerna förstått att boken ska vara väldigt bra och kanske borde jag ha läst den istället. Filmen når nämligen inte riktigt fram till mig, den berör inte så som jag tror att det är tänkt utan jag ser filmen och sedan är den glömd.

Betyget blir: 3 popcorn.






Andra bloggar om: film, recensioner, tara road, andie macdowell, olivia williams

Etiketter: film, recensioner

Helgen som gick drog mannen med mig på bio. Han ville väldigt gärna se Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan. Eftersom jag aldrig självmant skulle ha gått på denna film hade jag tänkt låta bli att recensera den. Nu har jag tänkt om. Har läst en hel del recensioner av Josh Groban's: Awake skrivna av personer som antagligen aldrig skulle ha kommit på tanken att lyssna på den typen av musik ifall de inte varit tvungna till det. En recension är ju bara subjektiva tankar kring något man sett, hört, läst eller på annat sätt upplevt och därför måste det vara okej att jag recenserar Borat.

Innan vi går in på biografen frågar jag mannen hur lång filmen är och han svarar att den är ungefär en och en halv timme. Vad skönt, tänker jag, en och en halv timme står jag nog ut med. Vet inte om han hade rätt i sin tidsangivelse - jag skulle gissa att filmen varade i cirka tre timmar. Så kändes det i alla fall...

Borat ska föreställa en journalist från Kazakhstan som åker till US and A på reportageresa. Han blir kär i Pamela Anderson, köper en glassbil och sätter av mot Los Angeles för att leta rätt på henne. Längs vägen träffar han på en massa lustiga amerikaner och kring detta byggs ett antal sketcher.

Har aldrig varit mycket för humor av typen: halka-på-ett-bananskal och filmen består till rätt stor del av detta. Nej, som väntat var Borat inget för mig och det enda som räddar honom från ett opoppat popcorn i betyg är att jag faktiskt hörde mannen fnissa några gånger och bland övriga i publiken var det flera som skrattade högt!


Betyget blir: 1 extrasaltat popcorn

Etiketter: film, recensioner

Nu har jag lyssnat igenom Josh Grobans nya album Awake några gånger. Som många säkert vet så är jag helt såld på hans röst och låtar som You Raise Me Up och My December har fått mig att se fram emot denna skiva oerhört mycket. Frågan återstår dock - lever den upp till förväntningarna?

Skivan innehåller några väldigt vackra låtar: You Are Loved (Don't Give Up), February Song, So She Dances och Lullaby är några exempel. Av dessa har Josh varit med och skrivit två - February Song och Lullaby - vilket är extra roligt. Som alltid sjunger han helt underbart så där finns inget att klaga på.

Det som drar ner betyget lite är texterna som är på olika språk. Jag tycker det får plattan att kännas en aning spretig och skulle föredra ifall han bestämde sig för ett av språken och använde på hela plattan. En annan sak som gör att jag inte kan ge allra högsta betyg är att vissa spår känns överproducerade. Då blir det lite för romantiskt - till och med för mig...

Edit 061123: Vid närmare eftertanke (och många fler lyssningar), känner jag att den fjärde speldosan nog gavs mest med hjärtat och mindre för plattans förtjänster. Hade velat ge 3½ speldosor men när det inte gick blev det en fyra. Nåja, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig, hädanefter är det en 3:a som gäller!

Betyget blir: 4 3 ostämda speldosor.

Etiketter: musik, recensioner

Har precis sett filmen Prinsen och jag som gick på trean ikväll. Det är en mycket lättsmält romatisk komedi som håller sig till de oskrivna lagarna för sådana filmer. Av den meningen förstår de som känner mig väl att jag gillade den. En feelgood-film som förgyllde en i övrigt trist söndagkväll och tillät att jag drömde mig bort en stund. Gillar Julia Stiles och kemin mellan henne och den manlige skådespelaren - Luke Mably - var riktigt bra.

Etiketter: film, recensioner